Mwanahamisi Rumba är åtta år och går i tredje klass på Hoppets Stjärnas skola i Mikindani, ett av många slumområden som kantar Kenyas näst största stad Mombasa. Hon har skrivit ett brev till just de’:

Jambo! Jag heter Mwanahamisi Rumba. Jag bor i Mombasa tillsammans med mamma, pappa, min lillebror Steve och farmor. De flesta som bor här har flyttat hit från landsbygden. Mamma och pappa flyttade hit innan jag föddes. Förut bodde de tillsammans med pappas bröder på landet. De hade ett litet jordbruk som de fått ta över efter farfar, men inkomsten de fick där räckte inte för att försörja alla, så pappa och mamma flyttade hit istället.

De hoppades att vi skulle få det bättre här i staden. Vi bor i ett ganska enkelt hus som pappa har byggt av lera. För att det inte ska regna in har pappa köpt plåt och lagt på taket. Inne i vårt hus har vi en säng, den sover mamma och pappa i. Sedan har vi två madrasser som vi rullar ut på natten, på en sover jag och Steve och på den andra sover farmor. I ett hörn har vi eldstaden där farmor lagar mat, där finns även alla våra grytor och bunkar som farmor använder till maten. Jag tycker egentligen bäst om mammas mat men eftersom farmor oftast är hemma brukar det vara hon som lagar maten.

Te till frukost
Min dag börjar klockan sex på morgonen, då stiger vi upp allihop och dricker te, ibland finns det även chapati (bröd bakat av vetemjöl) eller ugali (majsgröt) över från dagen innan, men oftast får vi gå till skolan utan frukost. Så fort vi druckit vårt te måste vi ge oss iväg. Det är egentligen inte så långt till skolan men vi bor längst ner i en dalgång så det är lite bökigt att ta sig upp för de branta stigarna. Det är lättare att gå hem, då är det nedför hela vägen. Skolan börjar kvart i sju med uppställning på skolgården. Det är ganska festligt när alla barn får ställa upp sig i led, varje klass för sig innan vi går in till våra klassrum.

Svårt att få jobb
Jag tycker bäst om att läsa swahili, men jag vet att jag måste lära mig engelska också för att klara mig. Även om swahili är det officiella språket i Kenya så måste vi kunna engelska för att klara av de nationella proven som vi har varje år och för att få ett bra jobb när vi blir stora. I Kenya är det jättesvårt att få ordentliga jobb, speciellt om du inte har utbildning. Många gör som min mamma och pappa; varje dag åker de in till Mombasa eller till något av turisthotellen vid havet och tar de jobb de kan få. Vissa dagar kan de tjäna 30–40 kronor, andra dagar kommer de hem utan något alls.

Nästan som att hoppa hage
På skolan får vi lunch varje dag, ris och bönor är det vanligaste, ibland är det kyckling, då är det fest. Efter lunchen har vi rast, då spelar pojkarna oftast fotboll, medan vi tjejer leker Mdungunyou:

• Rita två rader med fem lika stora rutor i varje rad.
• Kasta sedan en sten, stor som en knytnäve ungefär, i första rutan.
• Sedan gäller det att ”putta” stenen framför sig från ruta till ruta med en fot, samtidigt som man hoppar på det andra benet.
• Stenen får inte fastna på någon av linjerna och den fot man hoppar på får inte vidröra linjen. Om det händer får man avbryta och det är nästa persons tur.
• Nästa gång det är din tur får du kasta stenen till den ruta där du blev avbruten sist.
• Den person som tar sig runt de tio rutorna först, vinner.

Mdungunyou är kul. Annars hoppar vi hopprep eller leker bollkull. Men vi har kul oavsett vad vi gör. Det bästa med Hoppets Stjärnas skola är gemenskapen. Alla barn kommer från ungefär samma förhållanden och vi håller ihop.

Läxor i fotogenljussken
Efter skolan hjälper jag farmor, mina uppgifter är att diska, tvätta kläder och sopa golvet. Min lillebror Steve hämtar vatten, det är tungt, brunnen ligger 500 meter bort och när jag tvättar måste han gå flera gånger. Men alla måste hjälpa till, annars går det inte. Under tiden som jag och Steve gör våra sysslor lagar farmor middag. Oftast blir det ris, fisk eller Ugali. Mamma brukar säga att det är tur att vi får mat i skolan annars skulle vi se ut som benrangel. Efter maten hjälper mamma oss med läxorna tills solen går ner, då blir det alldeles mörkt och man ser ingenting. Vi har en fotogenlampa men den har vi inte råd att ha tänd så länge. Sen sover vi gott.

*************************************************************

Vill du vara med och hjälpa barn som Mwanahamisis?
På Mwanahamisis skola i Kenya går det 250 barn, barn som inte haft möjlighet till skolgång om de inte fått hjälp från faddrar i Sverige. Genom ett fadderskap kan du också vara med och hjälpa barn som Mwanahamisi. Det är ett både roligt och bra sätt att hjälpa någon annan.

På www.hoppetsstjarna.se kan du läsa mer om hur det är att vara fadder och hur just du kan hjälpa till. Läs mer om barn i andra länder: www.starkids.cc