Frida Farstad Eriksson känner du säkert igen från vårens Wild Kids. Fridas lag Lejonen fick inte någon Safariresa till Afrika, men för Fridas del blev det ändå en resa till Afrika, följ med Frida till Ghana…

Nu vet ni hur det gick i finalen, vi lejon fick tyvärr inte någon Afrikaresa. Det är ju aldrig roligt att förlora om man är en vinnarskalle som jag, men så är det i livet. Ibland vinner man och ibland förlorar man. För mig var ändå den stora vinsten att få vara med i Wild Kids.

Precis innan jag åkte till Wild Kids, spenderade jag fyra veckor tillsammans med mamma i Ghana. Vi skulle möta barn och vuxna som Hoppets Stjärna arbetar för att hjälpa.

Kakaobönor och kulturdag
Resan genom Ghana började i byarna längst kusten i söder. Första byn vi besökte var Akobima där fick jag besöka en kakaoplantage. Det var häftigt att se hur kakaobönor växer. Jag fick även hjälpa till att skörda några med en stor machetekniv.
Medan vi var i Akobima ordnades en stor fest. Skolbarn, vuxna, hövdingar och alla andra i byn samlades. Barnen dansade, sjöng och läste dikter, de drog upp mig så att jag också skulle dansa, det var lite pinsamt, jag kan inte direkt dansa afrikansk dans.

Fotbollsyra
Efter festen var det fotbollsmatch, jag hade tagit med mig riktiga fotbollar och målvaktshandskar till alla skolor vi besökte, något som de tyckte var jättekul. Annars har de oftast hemgjorda bollar som är gjorda av gamla plastpåsar. Självklart var jag med och spelade. Det är inte vanligt att tjejer spelar fotboll i Ghana, så alla trodde att jag var en kille. Nästan ingen hade skor, det har de inte råd med, ingen hade skydd heller, men de var duktiga och vi hade otroligt kul.

Råttkött - en delikatess
I många byar hjälper Hoppets Stjärna även kvinnorna att få en inkomst så att de kan försörja sina barn. I en by har några kvinnor startat en Grasscutter Farm. Grasscutter ser ut som en stor råtta eller marsvin. Kvinnorna fångar djuren från bushen och föder sedan upp dem i burar, sen säljer man dem som mat.

Lerhyddor och skolor under träd
I norra Ghana åkte vi hem till en familj i en by där alla bodde i lerhyddor med stråtak. Varje familj hade många små hyddor; några sov man i, andra förvarade man mat och annat i och några bodde grisarna i. I den familj jag besökte var det ca femtio personer som bodde tillsammans. Deras hem blev som en egen liten by med alla små hyddor.
Även skolorna som vi besökte såg lite annorlunda ut än våra. I några byar satt barnen på marken eller på stockar i skuggan under ett träd. För mig såg det väldigt fattigt ut men jag blev imponerad över hur bra det fungerade och glad att se hur barnen får hjälp att gå i skola. I en by fick jag vara med när sexåringarna tog examen för att få börja i ettan till hösten.
Det var en svår examen tycker jag. Redan när de är sex år måste de kunna läsa, skriva, räkna och prata engelska. Jag var verkligen imponerad och satt och hejade på dem att de skulle klara provet.

Öppet och glatt folk
I Ghana är människorna glada, vänliga, öppna och sociala. Det är inte alls så tillknäppt som det är hos oss. Skulle man sätta ett gäng ghananer på ett tåg tidigt på morgonen så skulle de inte bara sitta tysta och läsa tidningen. Alla skulle prata med varandra och det skulle inte förvåna mig om de började sjunga och dansa.
En annan sak som jag tyckte var härligt med ghananerna var att alla hade drömmar för framtiden. Det var ingen som gav upp för att de hade det fattigt, de såg ljust på framtiden och var glada varje dag.

Hälsningar
Frida Farstad Eriksson
(från just de´ 3-2007)