TEXT: Eva Wymark Foto: Micke eriksson, Bonnier Amigo/Ewa Wymark

Lika tydlig som Jönköping tecknar sig från stadsparkens utsiktsplats, lika självklar har Amy Diamonds väg till scenen varit. Och hennes framtidsutsikter som artist är minst lika ljusa.

För många dök nog Amy Diamond, 14 år, upp som ett nytt stjärnskott lika plötsligt över en natt som Carola en gång gjorde.
När hennes singel ”What´s in It for Me” släpptes 2005 var det den 3:e mest sålda singeln i alla kategorier i Sverige. Amys väg till scenen började redan när hon var 5 år. Då upptäckte hennes föräldrar dotterns unika sångbegåvning.
– Jag har alltid velat bli sångerska och uppträda inför mycket folk, berättar Amy.

Eftersom många talangtävlingar har en åldersgräns på 16 år fick hon leta efter tillfällen att uppträda.
– När jag var åtta år sjöng jag på ett köpcentrum, minns hon.
Det gav mersmak och med åren skaffade sig Amy en ordentlig scenvana. Helt nyligen lanserade hon sitt andra album ”Still Me Still Now”.

När just de’ träffar Amy har sommaren just börjat. Lätt brunbränd, efter ett par veckors semester i Grekland, slår hon sig ner med en glass vid cafébordet. I sällskap har hon sin manager och pappa, Lee D.

Sommaren 2006 är Amy ett av Diggiloo-turnéns huvudnummer. Under ett par intensiva månader uppträder hon på ett 20-tal olika platser i Sverige. Men det blir aldrig så jobbigt menar Amy.
Hon reser tillsammans med familjen och när det blir tid över kan hon hitta på något kul.
– I helgen när vi var i Danmark gick jag till exempel på tivoli en dag med en bästis.

Trivs du med att vara artist?
– Det är roligt och jag har lagom mycket att göra, säger Amy.
– För det mesta lever jag precis som alla andra, går i skolan och träffar kompisar. Ibland gör jag intervjuer för olika tidningar på telefonen.

Blir du aldrig nervös?
– När jag var yngre och började uppträda var jag alltid det. Men när jag fick skivkontrakt så var jag redan ganska scenvan.

Väljer du själv vilka kläder du ska uppträda i?
– Ja, min mamma och jag brukar leta kläder när vi går på stan. Bäst gillar jag glada färger, till exempel grön och blå.

Dina föräldrar är dina managers, hur fungerar det?
– Det är bra. Jag kan säga till dem hur jag vill ha det. De pratar alltid med dem som ordnar uppträdanden och bokar tider med journalister.
Hur lär du dig nya låtar?
– Jag väljer själv vilka sånger jag vill sjunga och spelar bara in dem jag tycker om. Ibland får jag förslag som jag tackar nej till. Sedan övar jag lite hela tiden, till exempel när jag städar. Jag vill helst kunna texterna utantill, så det är viktigt att jag får lång tid på mig.

Är det sant att du har tagit en silvermedalj i konståkning?
– Ja. Jag började med konståkning när jag var 6 år. Mamma tyckte att vi skulle pröva hur det var att åka på is när vi flyttade till Sverige från England. Men nu har jag slutat eftersom jag hellre vill hålla på med musiken. Istället så dansar jag i en grupp ett par kvällar i veckan med mina kompisar.

Helt bortglömd är inte Amys kunskaper i konståkning. I årets julkalender kommer vi att se henne på skridskor igen.

– Jag får inte avslöja så mycket, säger hon hemlighetsfullt.
– Det handlar om en detektivbyrå och flera mysterier. Jag kommer att var med i ett av dem under fyra avsnitt.
Du är född i Sverige, men har bott i England – är du mest svensk eller engelsk?
– Både ock tror jag, fast mest svensk eftersom jag har bott längst tid här. Men jag pratar alltid engelska med min pappa.

Har du något råd till andra som vill bli artister?
– Man måste tycka att det är roligt och göra det för sin egen skull, även om man det inte skulle bli något mer. Det är bra att försöka uppträda så mycket som möjligt, till exempel på skolan på ”fredagstimmen” och i talang-tävlingar. Då får man en scenvana och slipper bli nervös.

Till hösten börjar Amy åttan. Hon trivs i skolan och tycker inte sämre om något ämne.

– Bäst gillar jag matte, idrott och syslöjd, säger hon.

Vad ska du göra om 10 år?
– Jag tycker det är jättekul att sjunga just nu och tänker inte så mycket på framtiden. Man kan inte veta allt så det är onödigt att tänka på det.

Amy har en personlig röst och en stark karaktär. När Just dé möter henne är hon glad och skämtsam.
Med ett leende undrar hon om det är fler som vill ha autografer när vi ber henne signera en hälsning till Amanda och Calvin som ställt speciella frågor.

Sedan påpekar Amys pappa Lee att en nyckelpiga har satt sig på hennes linne. Då blir det fart. Amy hoppar iväg med ett utrop och flaxar med armarna.
Det gör inget. Intervjun är just klar och Amy ger sig av till studion för att träna inför den kommande turnén.