Med fyra deltagare kvar till den stora finalen röstades Felicia bort ur Idol. Men hon ångrar ingenting. Tävlingen har gett henne en ny plattform och erfarenhet.
Text och foto: Ewa Wymark

Sedan starten av Idol har Felicia haft ”sjukt mycket” att göra som hon själv uttrycker det. Genom att delta i tävlingen har hon fått helt nya erfarenheter. Nu efteråt pratar alla om managers, bokningsbolag, skrivkontrakt och spelningar.
– Det har varit lite av en ny värld för mig, säger hon. När vi träffas i hotellobbyn på Anglais i Stockholm är Felicia lugn och samlad. Hon berättar om intrycken under tävlingen i höstas.
– Jag hade massor av förutfattade meningar om Idol, men har faktiskt fått ändra inställning till mycket.
Det som många tänker på är väl att alla artister måste genomgå en förvandling. Så just de’ undrar om Felicia inte upplevt många påtryckningar att förändras och att det varit jobbigt, speciellt eftersom hon är kristen.
– Det var ingen dans på rosor, men Idol överraskade mig positivt i princip allt. Visst fanns det saker som jag kände att jag kanske inte ville eller var intresserad av att göra, men ingen av oss blev tvingade till något.

Hur kändes det att bli bortröstad så nära finalen?
– Det var inte så viktigt för mig att vinna. Jag ville komma vidare med musiken, och jag känner att jag har lärt mig massor. Till exempel hur det fungerar att stå på en stor scen med många kameror. Sedan är det alltid ett plus att ”synas”. Jag tror jag har gjort mig ett namn.

Vi har förstått att du gillar soul bäst, vad ska du göra nu?
– Jag vet inte riktigt, men tittar på olika erbjudanden. Om tio år hoppas jag att jag fortfarande står på scen och sjunger!

Om du inte hade musiken vad skulle du göra då?
– Då skulle jag läsa till inredningsarkitekt.

Juryn kan väl vara väldigt tuff!?
– Ja, och i början var det jobbigt. Sedan vande jag mig och insåg också att det de sa var deras personliga åsikter och inte behövde vara detsamma som andra tycker.

Vad har varit bäst och jobbigast med Idol?
– Jag har ju gillat att gå upp på scen och sjunga, sedan har jag fått jättemånga nya vänner! Värst har det nog känts att alla människor har sådana åsikter om allting. Det är ju lite det programmet går ut på, men det kan kännas jobbigt.
Frågor från en av läsarna, Evelina Hellgren 11 år:

Hur kändes det när din kompis hade anmält dig till Idol?
– Jag började be mycket – visst inte om jag tvekade att vara med för att jag var rädd eller om det var för att jag inners inne inte ville. Jag bad att Gud skulle visa mig vad jag skulle göra.

Har du alltid gillat att stå på scen eller har du varit blyg?
– Jag gick ett musikgymnasium i Göteborg och har alltid sjungit i skolan och i kyrkan. Så jag är van och har alltid gillat att uppträda.


Felicia kom inte etta i Idol – men korades som bäst klädda artist… så här kommenterar hon stilförvandlingen:
Det handlade mycket om att våga utmana sig själv, inte genom att sätta på sig mer vågade kläder, utan mer genom att vidga vyerna. Jag prövade kläder i stilar som jag annars inte går klädd i och fick bryta mina invanda mönster. Det fanns även kläder som jag verkligen inte ville bära, och då sa jag ”nej”, och slapp det.