Noah Presson är åtta år, men till skillnad från de flesta svenska åttaåringar har han bott de senaste två och ett halvt åren på andra sidan jorden, på Filippinerna. Han bor nu i Norrland med sin mamma och pappa som arbetar på Hoppets Stjärna och en storebror som går på högstadiet.

Att flytta från den lilla norrländska orten Kärrsjö med knappt hundra invånare till mångmiljonstaden Manila på Filippinerna är visserligen spännande men det innebär otroligt stora förändringar i det dagliga livet. För Noah var det jobbigaste att inte få vara ute som han ville trots att vädret var varmt och skönt.
– Pappa sa att det var för farligt. Och det var jättefarligt. Vi bodde i den jättestora staden Manila, där bor över 10 miljoner människor och många av dem är tjuvar och terrorister. Dessutom är trafiken jättedålig och då kunde man nästan bara vara inomhus.
Fast vi brukade hitta på en del roliga saker ibland. En gång åkte vi ut till havet och simmade med delfiner! Det var jättehäftigt. Delfinerna var så coola och det kändes som gummi när man klappade dem. Sen brukade pappa, jag och storebror åka go-cart. Det var riktigt kul. Vi tävlade, oftast vann pappa men ibland storebror. På helgerna brukade jag spela fotboll.

Bara kall mat
Men du sa innan att man inte kunde vara ute så var spelade du då?
– Jag spelade på skolan, där fanns tre fotbollsplaner att spela på.

Hur var det att gå i skola på Filippinerna?
– Jag gick på en amerikansk missionärsskola så alla lektioner var på engelska, men det var inga problem, det jobbigaste var att vi inte fick mat på skolan, man fick ta med sig själv, oftast blev det mackor. Det kändes lite orättvist, alla stora barn på skolan fick äta på ”the V”, en restaurang som fanns på skolan medan vi yngre elever fick ta med kall mat. Sen var man tvungen att ha skoluniform, alltså det var finbyxor och en skjorta i skolans färger, antingen blå eller beige. Vanliga kläder tycker jag är mycket bättre.
 
Finns det några fler skillnader mellan skolan här i Sverige och skolan på Filippinerna?
– Här har vi väldigt, väldigt mycket mer rast. På Filippinerna fick vi bara tio minuters rast varje dag, plus lunchen.

Noah tillsammans med några av sina klasskompisar.

Djupdykning bland koraller och plåtskjul
Vad var det coolaste du gjorde när du var på Filippinerna?
– En gång åkte jag till ett ställe som heter Porto Galera och där dök jag! Med tuber, fenor och allt! Min storebror har gjort det länge och när jag fyllde åtta år fick jag prova också, fast jag fick inte gå ner så djupt. Det var jättehäftigt att se alla fiskar som simmade runt en och alla koraller.

Filippinerna är ju ett fattigt land, träffade du på några fattiga människor?
– Jadå, hela tiden. Först var det ganska jobbigt att se hur de hade det, de bor i skjul av plast, plåt och plywood. Det värsta är att de bor flera stycken i de pyttesmå skjulen som är mindre än mitt rum. Men efter ett tag började det kännas helt normalt och till och med ganska bra, jag menar mamma och pappa var ju där för att hjälpa dem. Mina föräldrar jobbar för Hoppets Stjärna och det var därför vi flyttade till Filippinerna.

Vad gjorde Hoppets Stjärna för att hjälpa de fattiga?
– Hoppets Stjärna har en jättestor skola i TayTay, ett stort slumområde utanför Manila. Där får fattiga barn gå gratis. TayTay var förut en stor soptipp där en massa fattiga människor gick runt och letade efter saker de kunde sälja. Sen när Hoppets Stjärna byggde sin skola där, blev allt mycket bättre. Hoppets Stjärna byggde också en massa hus och sånt, och delade ut mat och pengar till de fattiga.

Tycker du att det är ett spännande jobb?
– Ja, det är nog det häftigaste jobbet som finns!

Innan jag avslutar intervjun frågar jag Noah om det något mer han vill säga. Han funderar en stund sedan utbrister han:
– Varm mat på skolan är bra!

Från just de' 4-2007